jag går varje dag och funderar på vad som hände mellan oss,
det var troligen jag som snubblade på fötterna och gjorde så du föll,
jag vet själv att jag har gjort något som jag inte borde gjort, men jag kan förlåta.
Jag tror inte du kan förlåta eller låta dig tro på det du hör.
Du vill inte kunna höra saker du inte gillar, men vem vill det?
Jag vet mycket väl att jag gjorde ett stort misstag men jag ångrade mig snabbt, och bad om förlåtelse.
Men det var tydligen för sent! Dagar går, till och med månader har gått, och du finns fortfarande kvar i mig.
Jag kan inte släppa taget om dig helt enkelt, det vi hade var speciellt...
Men dagarna gick eller går som sagt, och du gick vidare men jag stod kvar.
Det dröjde mig ett tag innan jag förstod att det var slut, jag kunde knappt tro det först...
Men jag såg senare hur lyckligare du var utan mig, och det kan jag förstå.
Det enda jag gjorde dig var att ge dig besvär, dag efter dag...
Det kan du inte säga nej eller säga att det inte är sant, för jag vet.
Min famlij är noga, och jag får inte göra som jag vill alltid.
Men jag bor inte med dom nu, jag är 16 år.
Jag kan ta hand om mig själv och klarar faktiskt dagarna hur jobbigt det än är.
Visst jag har Fredde nu, jag älskar han jätte mycket, men du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Ingenting skulle blivit så här om jag skärpt mig och lyssnat på dig.

jag vet att du inte läser min blogg längre, men om du någon gång gör det.
så vet du hur det ligger till.